min älskade mamma gick bort. Därför har det varit tyst här inne. Har ej kunnat skriva eller lagt in bilder och har funderat på att även lägga ner bloggen. Man vill inte vara så personlig och utelämna sig själv och sin familj här på bloggen men samtidigt vill man att släkt och vänner ska kunna läsa om vad som händer och titta på bilder. Att bara fortsätta att skriva som inget hänt är för mej inget alternativ så därför blir det idag ett inlägg.
Min älskade mamma gick bort för exakt 3 veckor sen väldigt hastigt. Kvällen innan var hon och pappa hos oss och fikade och åkte hem vid halv åtta på kvällen. På morgonen ringer telefonen och då var det för sent. Var nog i chock hela den dagen. Kan fortfarande inte fatta att hon är borta. Ser henne framför mej och tror hon ska komma fram.
Begravningen i fredags var vacker och gick i vitt som hon älskade. Pappa hade ordnat med fin musik i kyrkan och efteråt. Vädret var soligt och vackert. Många som tänkt på mamma Vill passa på att tacka alla er som hört av er på ett eller annat sätt.
Jag är tacksam över den fina sommaren. Bland annat så hann vi 11 dagar innan åka båt ut på Dellen till en ö och mysa och grilla hamburgare hela vår familj och mor och far.
Jag är tacksam över att pappa och mamma hade en fin utflyktsdag med middag och det hon gillade att göra den allra sista dagen och sen avslutade med fika hos oss. Att mor och far hade den dagen tillsammans. Hon hann även fixa ett projekt hemma som hon var väldigt nöjd med.
Mamma
Jag saknar dej
Du var så fin
Vi delade samma intresse
Du älskade din trädgård
och ditt hem
Du älskade loppis
Du älskade vitt och lantligt
Dina inredningstidningar ligger
här och där
Du fixade och gjorde fint
när vi skulle komma hem
Våra barn älskade dej och
du kom alltid med små presenter
eller nåt bakat
Du älskade livet
men din kropp var trött
men du klagade inte mycket
Vila på kudden du fick
Du har ditt munspel med dej
i himlen så nu kan du spela för
Farbror Gunnar, Mormor Brita,
Farfar Artur, Farmor Svea
och alla andra där uppe
Mina barn tror du är en stjärna
själv tror jag nog du är en ängel
Vi ses nån gång
Åsa
Saknaden är enorm och mamma hann bara bli 64 år.
Nu vet ni vad som hänt.
Ska försöka fortsätta med bloggen då jag vet att flera väntar på inlägg och jag hoppas den är kvar när mina barn blir stora så de kan gå in och läsa.
Ta hand om era nära och kära
Kram Åsa